Fyndigt

Det bästa med min uppsats är att den svenska översättaren jag skriver om heter Gunvor Bang. Detta betyder att jag efter varje svenskt exempel får skriva (Bang). Det gör mig glad.

Det värsta med att få hjärnmos pga akademiskt liv är att man kan skriva en sida på fem minuter för att sedermera upptäcka att man inte har den blekaste aning om vad man skrivit.

Jag menar, lyssna på det här: ” Om texten däremot står i sekundär position, alltså när den inte har något inflytande på en kulturs centrala litterära system, blir resultatet ofta att översättaren använder sig av målkulturens litterära modeller”

Vad ska det betyda?

Men hjärnmos innebär ju också att jag förmodligen är klar för dagen, så jag kan ta ledigt. Hurra för det!

(Och jag ber om ursäkt, men min hjärna är bara fylld av uppsats just nu, så det kommer nog speglas i mitt bloggande. Sorry. Men å andra sidan får ni se mig använda ordet “sedermera” så det kan ju inte vara helt illa…)

För att jag kan skriva uppsats med ljusets hastighet och för att min hjärna lider av både sömnbrist och kaffeöverdos tycker jag att jag förtjänar en liten paus. Och 14 sidor är 14 sidor. Bra jobbat, Viktor.

Tack. :D

Det är inte klokt vad en promenad i solen för att köpa mat kan göra för ens välbefinnande. Helt plötsligt känner jag mig glad och positiv och framförallt målmedveten! Tack, solen! Äntligen har du gjort lite nytta… Hah

Utan att jag har märkt det och utan att jag egentligen har arbetat något med det, så har jag skrivit närmare sju sidor av min uppsats. Jag vet inte riktigt när det hände eller hur det gick till, men jag älskar verkligen att jag kan ordbajsa snabbt!

Svammel har äntligen gjort lite nytta i mitt liv! Seger!